Fanny Johansson

Svetten lackar och stressigare än jag någonsin kunnat ana är det att flytta. Lasset går till Hornstull i Stockholm ända från lilla Fristad. Storstaden kallar på både mig och Jonathan.

Torrevieja bjuder på sol och kärlek. Och ärligt talat, jag ber inte om någonting mera. Mamma och mormor har åkt hem till Sverige så nu kan Jonathan och jag leva rövare som vi vill. Vi var på marknad och köpte sparris idag, blev bjuden på kinesiskt till lunch och rockade rockring på taket halva eftermiddagen.
Spanien levererar och på tisdag kommer Elin och Aimée ! Vad mer kan man be om?

Solen steker och vi har det bra. Mormor, mamma och jag. Strand och hav lockar mig allra mest så förmiddagen imorgon ska jag tillbringa där!
Imorgon kommer även förste "gästen" och jäklar vad jag längtar.
Kram!
(saknar mina hjärtan redan...)

Relativt nyss hemkommen från fantastiska Centralamerika och någonstans, minuten efter jag kramat de jag saknat, med regnet smattrande mot köksfönstret, så längtade jag tillbaka. Tillbaka till värmen, solen, havet och friheten. Tillbaka till platserna där vardagen börjar när man känner för det, där man inte behöver kunna stava till klocka och där största problemet är om man missat sista bussen, om vågorna är för höga eller om man bränt sin rygg i den stekande, karibiska solen.

Många gånger senaste året känns det som att jag fått frågan..."Men, Fanny känner du dig inte färdig med ditt resande snart?" "Men Fanny, ska du inte börja plugga snart?" eller klassikern..."Men Fanny, när ska du sluta fjanta runt och börja göra någonting seriöst?"
Här kommer mitt svar...
Nej, jag är inte färdig med mitt resande och nej, jag ska inte börja plugga snart och nej, jag ska inte sluta fjanta runt och nej, jag ska inte bli seriös än. Det är det som är det allra bästa med att ha ett eget liv, jag kan göra vad som passar mig, vad jag känner för så länge jag mår bra av det och ingen annan skadas. Och så vitt jag vet skadas ingen av att jag har hur kul som helst på olika platser runt om denna planeten.

Nu ska jag tillbaka, tillbaka till härliga Spanien igen. Spenderar sommaren i Torrevieja tillsammans med Jonathan. Tillsammans med någon jag verkligen tycker om, någon som gör mig glad. Detta är vad jag vill göra nu. Detta är vad som gör mig lycklig nu. Och jag gör hellre någonting som gör mig lycklig än någonting som i andras ögon kan framstå som ett smart drag. Någonting jag kan se tillbaka till om några år och tänka..."Jäklar vilken lycklig 22åring jag var!" För det är precis vad jag är...en grymt lycklig 22åring!

Det är här vi ses i sommar, på bloggen.
Nya äventyr, nya möjligheter.

65 dagar, 25 hostel, 5 länder, 1 tom plånbok, minst 20 fanastiska stränder, massor av ärr och blåsor, lite för många rom&cola, oräkneligt antal nyfunna vänner från olika delar av vår planet och två solkrämstuber senare lyfter planet mot Sverige. Det har varit fantastiskt. Helt otroligt. Och jag som trodde att det skulle bli en lugn vår på café bakgården, så fel jag hade.
Malin, resekamrat. Har fått stå ut med slarviga mig och hon har minsann försökt få ordning på mig. Tappra försök. Massor av minnen rikare, vissa sätter tydligare spår än andra. Som när familjen hippie kör bönsång innan veganmiddagen i ett kolonikök någonstans i Monteverde. Eller när mammasita från Guatemala tvättade mina och Malins smutsiga trekkingkläder i Santa Clara. Varför inte när jag pussade en local på Caye Caulker, Belize, enbart för att få honom att lämna mig ifred. Funkade halvbra. När vi simmade med kronljus i grottorna i semuc champey, Guatemala, med fantastiska och magiska Team Sweden. Dansade oss svettiga på Mango i Puerto Viejo med härliga Skåne. Simmade med stingrockor och hajar i Belize. Helvetesfärden till världens vackraste plats/övärld, San Blas, Panama, där Malin blev blötare än en dränkt katt. Helgalna hostelet, den nakna tigern i Nicaragua, där man stannar till bara för att se hur jäkla illa det kan gå för vissa. Den fantastiska havsbbq'n i Las Penitas, Nicaragua med världens trevligaste fransmän.
Dessutom bär jag med mig alla vackra solnedgångar. Var och en har sin charm. Alla omtumlande bussturer. Var och en har säkert sin charm, även där. Alla simturer i varma havet. Trits, godaste glassen jag någonsin ätit. Naturen och miljön, magisk. Utsikterna från diverse platser, oslagbara. Åker hem med massor av erfarenheter rikare, som en helt överlycklig, nästan spansktalande, solbränd och lagom kär tjej.

Denna resan bevisar att spontanitet lönar sig och att Central Amerika är en av de vackraste platserna i världen. Om jag kommer åka tillbaka...? Tveklöst, ja! Ska bara spara lite pengar först...

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_201710339.jpg" class="image">

Idag ska vi ut på hajk, alla tre! Vi ska gå upp till den näst största jesusstatyn i världen. Det tar bara någon timme. Befinner oss nu i san Juan del sur, långt ner på den västra kusten, relativt nära gränsen till costa rica. Vi åker förmodligen dit på torsdag med buss och spenderar sista partyhelgen i Jacó.

Ha en härlig dag allihopa.

Vill inte hem. Älskar Nicaragua och allt som har med detta landet att göra. Människorna är fantastiska, spanskan är lite svårare men nye resekompisen fixar det galant.
En vecka kvar i centralamerika och allt är hur bra som helst!

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen men mitt i resandet så är det 1000 andra saker som hamnat högre upp på prioriteringslistan. Antar att ni förstår! Och alla ni som trodde att jag fått nog efter ytterligare en resa...ni hade fel! Ska bara hem och krama er först.

Kom ihåg. Only the sky is the limit.

Det var enkelt att ta sig hit till stranden. En lugn liten by där vi bor en halvmeter från strandkanten. Badade i höga vågor i solnedgången, det är fantastiskt med solnedgångar. Jag blir alltid lika sentimental och överlycklig i en solnedgång. Jag kommer sakna dom. Nu är jag mitt uppe i resandet och bara tanken på att åka hem om mindre än två veckor får mig att vilja gråta.
Imorgon åker jag och Jonathan in till stan, pengarna är slut så vi måste ta ut. Dessutom ska vi handla barbecuemiddag!
Bättre blir det inte !

Det har varit en fin dag. Simning i vågiga havet efter en billig taxiresa till en närliggande strand. Spenderade timmar ensamma på stranden. Klappade hundar och en tvättbjörn, somnade i solen och provade conch som är en okokt mussla man blandar med tomat och lök-röra. Oerhört annorlunda men ganska gott faktiskt.
Nu äter vi panini-middag och dricker Nica libre. Det kommer bli en bra kväll!

Ny resekompis som hänger med oss och som vi hänger med. Jonathan från New York! Nu är vi i Leon i nicaragua allihopa. En lite äldre stad men väldigt mysig. Ska äta lite lunch innan vi cyklar ut och kollar in staden.
Ha en fin dag!

En väntans dag. Det mesta är dock över stökat. Vi har bara två timmar till boarding och sen är vi på god väg mot Nicaragua. Det är ju skönt att slippa bussar i alla fall.

Magont dominerade kvällen igår. Ingen aning om varför men smärtsamt var bara förnamnet. När man somnar nio så får man nästan räkna med att vakna en stund vid tre-snåret och mycket riktigt...det gjorde jag.
Om några timmar ringer klockan. Då ska vi käka frukost i farten för att åka med båten tillbaka till Belize city. Därifrån tar vi en taxi till flygplatsen som ligger någon mil utanför staden. Vi kommer få vänta där i några timmar eftersom att planet inte går innan 17.00. Men med lite lunch på någon trevlig restaurang och lite fönstershopping ska vi med all säkerhet lyckas få tiden att gå, även där.

Magen känns bättre nu. Så det är väl så dags att somna om nu. Hoppas att ni alla har haft en fin helg.
Kram från Belize.