Fanny Johansson

Nu är jag på väg hem, hem till Sverige och Fristad. Efter tre månader av upplevelser och massor av erfarenheter rikare. Jag kom hit i tron om att jag bara skulle jobba. Det blev mycket mer än så. Jag har inte bara lärt mig att samarbeta med en annan familj, jag har också lärt mig om en helt ny kultur från andra sidan jorden. Det har varit en fantastisk resa som jag är oerhört glad att jag tackade ja till. Det har varit lärorikt, mycket lärorikt och jag har blivit mer världsvan, mycket världsvan.

Det kändes så långt borta att jag en dag skulle skriva det här inlägget, det sista inlägget. Dock är jag oerhört tacksam för alla kommentarer och vetskapen om att de allra viktigaste i mitt liv plus alla ni som jag inte känner än, har följt min blogg har gjort att det inte har känts speciellt långt till Sverige alla gånger. Hemlängtan, om jag har haft hemlängtan, så att det har värkt i mitt hjärta. Utan bloggen, skype och hotmail vet jag inte om jag hade klarat tre månader på andra sidan jorden. Jag tackar dagens teknik för det.

Jag kommer sakna Filippa, Kevin, Catharina, Joakim och Leon som jag har kommit så nära här i Kina. För att jag har varit som en del i deras familj här. Men främst för att de har varit så omtänksamma och välkomnande från första stund. Jag har aldrig känt mig varesig ensam eller osäker här.