Fanny Johansson

Vill inte hem. Älskar Nicaragua och allt som har med detta landet att göra. Människorna är fantastiska, spanskan är lite svårare men nye resekompisen fixar det galant.
En vecka kvar i centralamerika och allt är hur bra som helst!

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen men mitt i resandet så är det 1000 andra saker som hamnat högre upp på prioriteringslistan. Antar att ni förstår! Och alla ni som trodde att jag fått nog efter ytterligare en resa...ni hade fel! Ska bara hem och krama er först.

Kom ihåg. Only the sky is the limit.

Det var enkelt att ta sig hit till stranden. En lugn liten by där vi bor en halvmeter från strandkanten. Badade i höga vågor i solnedgången, det är fantastiskt med solnedgångar. Jag blir alltid lika sentimental och överlycklig i en solnedgång. Jag kommer sakna dom. Nu är jag mitt uppe i resandet och bara tanken på att åka hem om mindre än två veckor får mig att vilja gråta.
Imorgon åker jag och Jonathan in till stan, pengarna är slut så vi måste ta ut. Dessutom ska vi handla barbecuemiddag!
Bättre blir det inte !

Det har varit en fin dag. Simning i vågiga havet efter en billig taxiresa till en närliggande strand. Spenderade timmar ensamma på stranden. Klappade hundar och en tvättbjörn, somnade i solen och provade conch som är en okokt mussla man blandar med tomat och lök-röra. Oerhört annorlunda men ganska gott faktiskt.
Nu äter vi panini-middag och dricker Nica libre. Det kommer bli en bra kväll!

Ny resekompis som hänger med oss och som vi hänger med. Jonathan från New York! Nu är vi i Leon i nicaragua allihopa. En lite äldre stad men väldigt mysig. Ska äta lite lunch innan vi cyklar ut och kollar in staden.
Ha en fin dag!

En väntans dag. Det mesta är dock över stökat. Vi har bara två timmar till boarding och sen är vi på god väg mot Nicaragua. Det är ju skönt att slippa bussar i alla fall.

Magont dominerade kvällen igår. Ingen aning om varför men smärtsamt var bara förnamnet. När man somnar nio så får man nästan räkna med att vakna en stund vid tre-snåret och mycket riktigt...det gjorde jag.
Om några timmar ringer klockan. Då ska vi käka frukost i farten för att åka med båten tillbaka till Belize city. Därifrån tar vi en taxi till flygplatsen som ligger någon mil utanför staden. Vi kommer få vänta där i några timmar eftersom att planet inte går innan 17.00. Men med lite lunch på någon trevlig restaurang och lite fönstershopping ska vi med all säkerhet lyckas få tiden att gå, även där.

Magen känns bättre nu. Så det är väl så dags att somna om nu. Hoppas att ni alla har haft en fin helg.
Kram från Belize.

Bastuvärme. Helstekt. Nymasserad.
Nu ska vi kolla båttider för imorgon åker vi till NICARAGUA. Tjohej!

Solat och solat och solat hela dagen. Det är lite som en bastu här på ön då det har valt att inte blåsa alls. Myggorna är dock ett väldigt stort problem. På riktigt. Myggspray hjälper inte och betten kliar så att man håller på att bli tokig. Det låter som ett värdsligt problem men utan malariatabletter så känns det bara halvbra. Känner att förberedelserna inför resan inte riktigt höll måttet nu i efterhand. Ingen vaccination och inga malariatabletter. Helt chockad över att jag inte ligger med dropp på ett sketet sjukhus någonstans på landet. Peppar peppar.
Längtar lite till äventyr i Nicaragua nu. Stranden är jag ganska mätt på, har hittat flera olika alternativ som vi ska besöka under vår dryga vecka där. Dessutom ska vi möta upp resekompis från costa rica. Spännande! Söndag...kom nu.

Ikväll ska vi på utomhusbio och efter det ska vi laga wok här i vårt utomhuskök. Temat blir utomhus...därför går jag nu och tar en utomhuspowernap.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_199292336.jpg" class="image">

För idag vågade mr sunshine sig fram...ordentliges stekigt och optimist som man är så kör man carroténolja över benen. Natten lär bli smärtsam.
Igår var det monsunregn större delar av dagen, detta resulterade i att de sovande myggorna vaknade och var hungrigare än någonsin tidigare. Utan mitt och Malins samtycke mättade vi förmodligen en hel myggstam med tanke på hur vi ser ut idag.
Solnedgången här är vacker, även om det är molnigt. Igår satt jag med nya rasta-kompisar som fiskade vid bryggkanten. Det var spännande och de berättade gladeligen om hur de gick tillväga med sina halvtaskiga kastspön.

Nu är Malin och skypar och jag ska alldeles strax gå och hämta min tvätt som borde vara klar nu.

Twilight-böckerna är utlästa så nu blir det inte något mer trånande efter Edward Cullen. sorgligt men sant.

Ha en fin dag.

Ösregn. Det är rätta ordet. Tråkigt på en paradisö. Tjejerna är påväg till Mexico och Malin och jag ska snart ut på en promenad när regnet avtar lite. Sen ska vi laga frukost om hotellnissen har kunnat langa fram gastuben tills dess. Funderar på att kitesurfa nu när saker och ting lugnat ner sig för att avlasta hjärnan men det var ganska dyrt. Men det kostar att ligga på topp, som morfar hade sagt. Och på topp...där ligger ju jag.
Kram!

Ösregn. Det är rätta ordet. Tråkigt på en paradisö. Tjejerna är påväg till Mexico och Malin och jag ska snart ut på en promenad när regnet avtar lite. Sen ska vi laga frukost om hotellnissen har kunnat langa fram gastuben tills dess. Funderar på att kitesurfa nu när saker och ting lugnat ner sig för att avlasta hjärnan men det var ganska dyrt. Men det kostar att ligga på topp, som morfar hade sagt. Och på topp...där ligger ju jag.
Kram!

Världens finaste tjejer åker vidare till Mexico imorgon bitti. Kan inte beskriva hur tråkigt det känns, härligt när man träffar människor som verkligen lämnar ett spår i hjärtat men desto tråkigare när man måste skiljas åt. Kvar blir Malin och jag ett par dagar till då vi flyger ut på söndag eftermiddag mot Nicaragua. Idag har jag varit ute och snorklat med halva tjejgänget, såg massor av revhajar och säkert tjugo stingrockor som simmade runt oss. Jag och Emily var livrädda så vi simmade hand i hand tills fingrarna blev blå. Marinlivet här liknar någonting jag aldrig tidigare sett. Men precis som på många andra platser så dör koraller och andra havsväxter ut på grund av hur vi sköter vår natur. Tråkigt...men sant.
Ikväll ska vi äta mat. Köket är oanvändbart eftersom att gasen är slut så det blir restaurangmat för vår del.
Kram!

Efter två tuffa dagar på Caye Caulker så känns det som att vi är på banan igen. Vi började med att bli lurade av mannen vi hyrde lägenheten av. Efter en hel rop och skrik fick vi största delen av pengarna tillbaka och hittade ett hotel för samma pris, närmre civilisationen, gemensamt kök och mycket fräschare. Nöjda som vi var solade vi, drack drinkar och njöt av ölivet.
Igår solade vi, brände näsan och hade det väldigt mysigt. Dessutom har vi tjejer väldigt roligt tillsammans. Känns riktigt tråkigt att skiljas åt om ett par dagar. Kvällen tillbringade vi i solnedgången med våra nya vänner från England, Irland och USA...sippandes på lite gröna drinkar. Det blev en fulländad utekväll som slutade i fullständigt kaos...av personliga skäl till de inblandade kan jag ej nämna fler detaljer än så. I nuläget är vi glada över att alla är säkra och oskadda, att man i nödsituationer blir rationell och att mycket går att lösa om man samarbetar och stöttar varandra. Dessutom har vi lärt oss att Belize är korrupt och att polisen är helt opålitlig för oss turister.
Kom nu ihåg att ta hand om varandra för ensam är inte alltid stark.
Ha en härlig dag.

.

Smidigt som bara den att ta sig från Guatemala och hit till Caye Caulker. Buss först och sedan båt till denna ön. Relativt kort bussresa och förhållandevis bra vägar. Frukosten blev väldigt spännande. Jag hade köpt ett minipaket med mjölk och ett minipaket med flingor, hade dock ingen skål. Lyckades vika ihop en bit aluminiumfolie till en skål, ragga till mig en smutsig plastsked och frukosten var färdig. Roade en hel del belizianer som stod som publik.
Kändes lite vemodigt på gränsen när vi skulle lämna Guatemala. Dit vill jag verkligen åka igen. Landet passar ALLA. Den äventyrlige, den partyglada, den spontana, den bekväma, den fattige och den rike.
Belize...här pratar man engelska. En fördel för oss alla, även om min spanska fått sig en rejäl skjuts de senaste månaderna. Ikväll ska vi låta Caye Caulker och vår egna lägenhet för en vecka framöver visa vad det går för med lite fest.
Ha en fin helg.

Igår åt vi middag på en mysig restaurang vid sjön, gott som bara den. Efter det föll vi allihopa ganska snabbt i en härlig skönhetssömn. Vi har fått tillökning av 5 svenska tjejer som vi imorgon åker till Belize med. Dagen har vi spenderat i Tikal vid Mayaindianernas ruiner. Jag var väldigt dåligt påläst innan vi åkte dit men det var häftigt. Stort. Så lite apor och andra konstiga djur.
Vi var tillbaka i Flores vid två-tiden så efter en stunds vila gick vi ner till bryggan vid sjön, åt varsin välförtjänt och stor glass innan vi körde en simtur i sjön. Solnedgången prickade vi in ganska bra. Njöt i värmen och brisen, fnittrade och tjattrade som bara tjejer kan göra. Ikväll ska vi till los amigos, dricka lite öl och äta middag vid stranden igen. Så nu ska jag duscha och göra mig lite snygg.
Ha en fin helg.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_198330272.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_198330287.jpg" class="image">

Lanquin var fantastiskt. Vi spenderade första dagen i semuc champay i grottorna där vi simmade och hoppade från klippor. Eftersom att det var så mörkt i grottorna så fick vi simma med stearinljus. Efter några timmar i grottorna gick vi på hajk...upp till några av naturens pooler. Turkosa vattenhål som rinner som vattenfall i varandra. Bara bilder kan visa hur fantastiskt det var. Utan att tveka en av resans allra bästa dagar. Kvällen spenderade vi på hostelet och festade, ganska hårt. Träffade många roliga människor och hade hur kul som helst.
Nu hänger vi med fem svenska tjejer som vi nu rest norrut till Flores med. Imorgon ska vi till Maya-ruinerna i Tikal klockan 04.30 så det blir en tidig kväll ikväll.

Bild 1 på mig i duschen och dess utsikt.
Bild 2 på trötta tjejer i bussen.

Guatemala-åsikt.

Detta är ett fint land. Kort och gott. Fin natur, fina priser och fina invånare. Precis som många andra länder i denna världsdel kan man ha oturen att stöta på oärliga och farliga människor men vi har varit lyckligt lottade på den fronten. Man glömmer ofta av varför det är så att folk blir kriminella. Min bild av det är att många "tvingas" vandra in i det kriminella träsket då de lever i fattigdom och inte ser någon annan utväg. Sanningen är såklart den att man är utsatt som turist men samtidigt så behöver man inte försätta sig i de uppenbarligen "farliga" situationerna. Till exempel åka lång nattbuss, gå ut i storstäderna sent på kvällen eller hänga i välkända slumområden. Om man inte vill ta risken att bli av med pengar, värdesaker eller bli nedslagen. Samma sak kan utan att tveka hända hemma i Borås. Och för att vara helt ärlig så har inte jag varit rädd eller orolig för kriminalitet en enda dag av dessa 37 som vi har hållt oss utanför Sveriges säkra gränser.
Vad det gäller den vackra naturen så grämer det mig att erkänna att utsikten från bergen på den vidriga trekkingen var utanför denna värld. Molnen nådde nedanför bergstopparna och åkrarna sträckte sig så långt ögat kan nå. I samklang med detta ser man ett vattenfall på flera mils avstånd och hör fåglar kvittra, ett kvitter man aldrig tidigare hört. Det är vackert. Det är det minnet jag vill spara någonstans härinne och plocka fram någon gång i ett slaskigt november eller iskallt januari. Berg, toppar och dalar är dominerande och det är inte ofta man åker eller går på platt mark en längre stund.
Priserna är låga. Jättelåga. En riktigt bra lunch eller middag på en restaurang kan du få för 30-60 kronor. En natt i dormitory/sovsal ligger mellan 20-70 beroende på vilken stad du är i och vilken standard du kan tänka dig. Så överlevnadsmässigt ekonomiskt sett så är det i detta landet man ska vara.
Allting har en ände eller, en baksida kanske låter bättre. Guatemalas vägar kan stundtals vara ett skämt. Man tror näst intill att man ska flyga ur bussen av alla gupp, gropar och hål som vägen skaffat sig. Så en busstur på 8 timmar betyder inte att man kan sova. Tvärtom. Kanske är det så att dom vill att vi turister inte ska sova under bussturerna...dom vill att vi ska se på naturen, vad vet jag? Sanningen kan nog iochförsig vara så att pengarna i nuläget inte går till infrastrukturen. Inte på många av de platser vi har åkt igenom i alla fall.
Nu är vi i Lanquin i mitten av Guatemala kan man säga. Här stannar vi i tre nätter innan vi förmodligen åker vidare till Flores i norr för någon dags stopp innan nya landet, Belize. Här i Lanquin ska vi försöka besöka nationalpark, simma i grottor och svinga i lianer, prova på Guatemalas tubing och suga ut så mycket vi kan av landet.
Kram från oss.

Åt lunch på ett jättemysigt bagelcafé här i Antigua. Bor på Jungle party hostel och det är väldigt trevligt här och mycket folk dessutom. Imorgon åker vi norrut vidare till Lanquin. 8 timmar med buss. Där i närheten finns en nationalpark, vattengrottor och dessutom någonting som liknar Tubingen i Laos. Jag blev helnöjd.
En månad kvar på resan och tre länder att beta av från listan på tre veckor. Det ska bli spännande och aningen stressigt. Dock har vi lagt upp ett ganska bra schema på hur vi ska ta oss neråt mot costarica igen, så det känns bra. Lite regnigt i Antigua och jag är lite uttråkad, får beställa en smoothie i baren och socialisera mig lite.
Kram!

Vi har haft en fin påsk. Åt god mat igår med Anna och Karro på ett trevligt ställe. Malin och jag var dock så trötta efter trekkingen att vi gick hem efter första ölen på buddha bar. Ibland får man lyssna på sin kropp vare sig man vill eller ej. Dagen började vi på bästa sätt med att äta världens godaste frukost, alla fyra tjejerna. Mysigt och verkligen hur gott som helst. Bild kommer. Vi fortsatte med att lämna in kläder för tvätt då jag i nuläget knappt har ett enda plagg som är rent. Efter det så ville vi bättra på vår träningsvärk i överkroppen så vi drog ut på några timmars kajak-rodd! Vi tog oss till en fullsmockad liten strand på andra sidan sjön där lokalbefolkningen hade någon slags fest. Vi kände oss väldigt malplacerade. Det var dock intressant att se.
Ikväll ska vi ut och ta en drink med Karro och Anna på ett jättehäftigt ställe precis vid vattnet. Malin och jag lämnar san pedro imorgon för att ta oss vidare till Antigua igen. Nu undrar väl ni vad vi ska göra där igen...men sanningen är den att vi ska ta oss norrut mot Flores och Lanquin och då är det smartast att boka och åka från Antigua. Dessutom besöker jag gärna marknaden där igen. Shopping kan man väl inte få för mycket av, egentligen ?

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_197573230.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_197573236.jpg" class="image">

Här kommer en sammanfattning. Trekking, för första och sista gången.

Visst, det kan ha varit så att vi tog oss vatten över huvudet när vi bestämde oss för att gå på trekking i tre dagar. Det var dock ingen som berättade för oss att man bör vara elitidrottare för att klara av det utan självmordstankar och ångest.
För er som inte vet var trekking är så är det ungefär samma sak som att gå på hajk, i aningen mer ockupperad terräng.
Jag bröt ihop efter första timmen. Grät. Ville kräkas. Fick sån prestationsångest som aldrig tidigare drabbat mig och jag ville bryta. Jag vet inte vad det var som fick mig att helt plötsligt ta nya tag och dra på mig 10kilos-ryggsäcken igen. Kanske var det Malin. Utan hennes positiva inställning hade jag nog vänt efter första timmen.
Efter ett par timmar så gick det bättre, det var fortfarande brant, kallt och varmt omvartannat och stup både uppåt och neråt men vi klarade det ganska bra. Inne på 9e timmen var vi medvetna om att vi först skulle ner för ett berg, korsa en flod och sen traska upp för ett annat berg...innan vi skulle vara framme i den lilla byn där vi skulle spendera natten. Då bröt Malin ihop, tårar och hemlängtan. Vi lyckades tillsammans skratta lite åt vår situation och tänkte på vad som väntade oss när vi var framme. På vägen ner för berget frågade jag guide carlos om det är vanligt med gula febern här, då det var en hel del myggor som surrade runt om oss (och jag är ovaccinerad). "Ja, det är ganska vanligt." Lysande, tänkte jag! Följdfrågan blev då..."Carlos, hur är sjukhusen här i Guatemala?" han svarade skrockande... "Haha, Fanny i Guatemala kallar vi inte det sjukhus, vi kallar det begravning..." Lysande, sa jag och tänkte på min familj och på att jag är alldeles för ung för att dö. Att tillägga i detta stycke är då att stupen nerför den smala stig vi gick på var förödande och ett flersteg innebar döden. Men vi var tvungna att komma fram. Ytterligare en timme senare (påväg upp för berget till byn) då bryter jag ihop, igen. Skrek och grät en stund. Mest upprörd över att ingen, någonsin skulle kunna förstå hur fruktansvärt jobbigt, smärtsamt och psykiskt påfrestande det här var. Jag hade inget val...ingen taxi kunde hämta mig, den enda som kunde fixa och ta sig ur detta helvete var jag själv. Det var hemskt. På riktigt.
Väl framme i staden blir man uttittad som en apa i bur av alla de 100 invånare som bodde där. Barnen var saliga över vår ankomst och ville spela fotboll. Efter "toabesök" och byte av kläder så fick det bli lite fotboll med barnen. Mina fötter värkte så mycket att jag fick vara målvakt, någonting som barnen inte hade någonting emot. Kvällen spenderade vi i vårt rum av betong där vi lagade pulvermos och kyckling i tirangiakök. Barnen var väldigt upptagna med att spela balloonpopper på min iPhone. Visade både barn och vuxna en film på när Agnes åker skidor och de kunde inte förstå vad det där vita hon åkte på, var för någonting. Lyckades sova någon timme, till ljudet av påskpsalmer på mitt stenhårda liggunderlag innan det var dags för dag 2.
Vi hade gått tre extra timmar dag 1 för att slippa det allra värsta uppförsbackarna på morgonen dag 2. Så när vi väl var påväg till Santa Clara var vi grymt tacksamma över att vi gjort det valet. Vi började dagen med frukost, försökte äta världens äckligaste gröt. Men det gick bara inte, kväljningarna var ett faktum. Så det fick bli vit rostmacka (ej rostad) med gurka och apelsinjuice.
Efter att ha satt skoskavsplåster på mina 9 blåsor på fötterna var det dags att packa ihop och börja gå igen 8.45. Så upp med ryggsäcken på den ömma ryggen, sparka undan ett par fula hönor, på med myggspray och sen iväg. Upp, upp, upp för berget. Kändes som 80 graders lutning och fötterna värkte. Mycket. De kommande timmarna gick ganska bra faktiskt. Visst svettades vi som grisar och visst var det jobbigt som bara den men ingenting kunde mätas med dag 1. Det enda vi sa till varandra var: "Aldrig igen!" och det står jag för idag med. Många bilar tutade, vinkade och tyckte förmodligen att vi såg väldigt exotiska ut. Och det gör vi faktiskt om man jämför med dom som bor här. Några timmar senare var vi framme i santa Maria, som ligger 30 minuter från santa Clara där vi skulle övernatta. Där skådade vi en teater på stadens torg, påskspel. Jesus och den sista måltiden. Spännande. Jag köpte lite vattenmelon. Gott.
Santa Clara är ganska stort (typ som Fristad, lite större). Där bodde vi hos ett äldre par. Lagade lunch då vi var framme där redan efter 5 timmar. Sen värmde mammasita Vicky upp duschvatten till oss samtidigt som hon tvättade våra sockar och jättesmutsiga tshirtar. Därefter rullade vi ut liggunderlagen, lyssnade på regnet och åskan utanför och höll våra svullna fötter högt, mot väggen.
Dag 3 skulle bli rena rama barnleken. Säkert. Om man inte haft ont överallt och fötter likt en elefant. Men vi såg en vacker soluppgång, kramade mammasita och gick sedan vidare mot san pedro. Backe upp, backe ner, ormar, getingar, för många myggor och tre timmar senare var vi framme. Jag kunde då inte använda främre delen av mina fötter. Bagaget var försenat. Hostelen var fulla och hela kroppen värkte och ingenting kunde bli värre.
När vi väl hittat ett hostel var vi ganska nöjda och vi har fortfarande inte riktigt förstått vad vi har gjort. Hur jobbigt och påfrestande det faktiskt var. Men nu har vi gråtit en skvätt. Pratat med mammor och pappor och känner oss så jävla stolta och bra!
Så, tack fina trekking-guide Carlos för en annorlunda upplevelse och för ditt tålamod.
Nu ska vi äta Alvedon, plåstra om oss och inte röra oss en millimeter på några dagar !
Jag är så stolt över mig själv, trodde jag skulle bryta och ramla ihop 100 gånger men man klarar mer än vad man tror. Detta var dock min gräns och jag kommer aldrig göra mig själv såhär illa igen.
Tack för mig & hej san pedro.
Glad påsk alla kära !

Precis ätit grekisk mat. Gott var det. Snart ska vi sova, jag har lyckats dra på mig en förkylning, lagom när man ska gå i tre dagar där det i nuläget regnar och är rätt kallt.
God natt!

Nu ska vi äta lite lunch innan vi åker vidare till Xela med bussen som tar ungefär fyra timmar. Jag har shoppat lite idag. En ny dagbok, en guatemala mössa (kan vara bra att ha på berget), en vattenflaskhållare och en present till en kompis.
Vi hann inte ens gå igenom halva marknaden innan vi var tvungna att springa iväg för att hinna packa väskor och äta.
Ha en härlig dag! Kram :)

Min ryggsäck är ett skämt. Eller det är nog mer jag som är ett skämt. Saker, kläder, smink, myggspray, böcker, skor, regnjackan, högtalare och saronger ligger huller om buller och det finns ingen röd tråd alls. Jag trycker ner allting för att utnyttja varje millimeter. Sen när jag senare ska hitta någonting så vänder jag upp och ner på ryggsäcken och bildar en hög med kaos på golvet där jag plockar ut vad jag letade efter och tillslut svär för att jag stressad och ofta svettig bara trycker ner allting i väskan igen. Malin är lite trött på detta och försöker dagligen hjälpa mig att få ordning men jag är inte mottaglig...än...konstigt nog.
Idag har vi varit i gamla stan, Malin, jag och två killar varav en var från Holland och en från australien. Det var fint på sina ställen men det luktade lika illa som det gör i de flesta storstäder i slumområdena. En härlig blandning mellan sopor och urin. Vi hittade inte någonting men det kanske var tur med tanke på att jag bör se över min ekonomi och sluta slösa med pengarna. Har trots allt redan handlat tre par örhängen och ett par brallor denna veckan.
Efter en 40 minuters rask promenad hem till hostelet (där vi verkligen stormtrivs, känns som att vara hemma...nästan) så fixade vi lunch. En Malin-och-Fanny-inspirerad rösti (jag hade ägg, potatis, lök, tonfisk och tomat i min) med stekt banan och sallad. Min nya favoriträtt!
Imorgon blir det Guatemala så upp tidigt är det som gäller. Flyget går vid sju så vi ska försöka komma iväg vid fem.

Ha en fin dag allihopa.
Kram

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_196707148.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_196707149.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2131021/images/2012/pic_196707150.jpg" class="image">

Hemkommen från bion nu och mycket popcorn blev det. Precis som det ska vara, nu säger jag god natt för imorgon ska vi till gamla stan.
Kram!

San blas var, utan att tveka någonting av det vackraste jag har sett. Vita stränder och turkost vatten. Ja, ni såg ju själva på bilderna hur fantastiskt det var.
Vi bodde på Inas place, där åt vi tre mål mat per dag. Fisk mest. Jag åt hummer för första gången i mitt liv och blev positivt överraskad. Vi bodde i en liten bambuhydda med madrasser i och vaknade av tuppen varje morgon. Det var ungefär 30 indianer som bodde på ön och man fick verkligen ta del av deras vardag. Hur dom fixade mat, roade sig och uppfostrade sina barn. Väldigt spännande. Toaletten var väl egentligen ett skämt. Funkade ibland, oftast inte. Det blir ju lite problem då. Men mysigt var det. Vi åkte på en båttur också. Tryckte ner 14 personer i en eka med motor. Men den gick förvånansvärt nog inte på grund. Snorklade kring ett vrak, såg jättestora sjöstjärnor och tog mängder av bilder på paradiset.
Nu är vi tillbaka i Panama city. Lite bakis efter en hård kväll igår som inte avslutades förens solen gått upp. Det är väl dom kvällarna man minns. Ikväll ska vi på bio med två nyfunna vänner från Australien. Det ska bli roligt.
Imorgon ska vi till gamla stan och köpa lite krims krams på en marknad dom har där. Sen flyger vi vidare till Guatemala på tisdag morgon. Vi är väldigt glada över att vi hittat ett hostel då det mesta är uppbokat i påsktider.
Hoppas ni haft en härlig helg. För det har verkligen jag haft!
Kram!