Nya härliga äventyr, igen. Nu låter vi nedräkningen börja...
Relativt nyss hemkommen från fantastiska Centralamerika och någonstans, minuten efter jag kramat de jag saknat, med regnet smattrande mot köksfönstret, så längtade jag tillbaka. Tillbaka till värmen, solen, havet och friheten. Tillbaka till platserna där vardagen börjar när man känner för det, där man inte behöver kunna stava till klocka och där största problemet är om man missat sista bussen, om vågorna är för höga eller om man bränt sin rygg i den stekande, karibiska solen.
Många gånger senaste året känns det som att jag fått frågan..."Men, Fanny känner du dig inte färdig med ditt resande snart?" "Men Fanny, ska du inte börja plugga snart?" eller klassikern..."Men Fanny, när ska du sluta fjanta runt och börja göra någonting seriöst?"
Här kommer mitt svar...
Nej, jag är inte färdig med mitt resande och nej, jag ska inte börja plugga snart och nej, jag ska inte sluta fjanta runt och nej, jag ska inte bli seriös än. Det är det som är det allra bästa med att ha ett eget liv, jag kan göra vad som passar mig, vad jag känner för så länge jag mår bra av det och ingen annan skadas. Och så vitt jag vet skadas ingen av att jag har hur kul som helst på olika platser runt om denna planeten.
Nu ska jag tillbaka, tillbaka till härliga Spanien igen. Spenderar sommaren i Torrevieja tillsammans med Jonathan. Tillsammans med någon jag verkligen tycker om, någon som gör mig glad. Detta är vad jag vill göra nu. Detta är vad som gör mig lycklig nu. Och jag gör hellre någonting som gör mig lycklig än någonting som i andras ögon kan framstå som ett smart drag. Någonting jag kan se tillbaka till om några år och tänka..."Jäklar vilken lycklig 22åring jag var!" För det är precis vad jag är...en grymt lycklig 22åring!
Det är här vi ses i sommar, på bloggen.
Nya äventyr, nya möjligheter.
Men fuck alla!! Live your fucking life, we are young and free.
Men fin Fanny! Så klart du ska resa och ha bara skit kul!, jag tänker ofta på när du var med oss i sh och hur det skulle vara om man stannade längre och fick ett lite mer struktur på allt. Det undrar jag ofta. Bekymmer och tider att passa kändes så avlägset. Jag mår helt klart bäst när vi reser och hoppas vi kan göra det ofta och i många år till :). Det är inte många som har möjligheten att resa så som du gör med tanke på vad allt kostar. Så res så länge du kan. Vardag kommer förr eller senare vare sig man vill eller inte :) kraaaaam